Vårfrukyrkan, Skänninge
Inuti Kyrkan har dom haft problem att fukt och salter tränger ut i innerväggar. Vi knackade ned all puts från innerväggar upp till två meters höjd. För att få det dammfritt inuti kyrkan höll vi till i burar med utblås och undertryck. Sedan putsade vi väggarna med offerputs som andas väl och hjälper till att torka ur stommen.
På kyrkans fasader bytte vi tegelstenar som var i dåligt skick och fogade om vissa partier. Tidigare amatörmässiga renoveringar har gjorts på stora delar av kyrkans fasader med ljus fog och där man putsat över dåligt tegel. Listverk på skeppet putsades om med pigmenterat kalkbruk. Likaså putsade fält på kyrkans torn och gavel. Lister under takfot på tornet var i dåligt skick med rasrisk, så dom knackades ned.
Historia
Vårfrukyrkan uppfördes av tegel i slutet av 1200-talet eller omkring år 1300 som en treskeppig hallkyrka med rakslutet kor i öster och indraget torn i väster.
Kyrkan är ovanligt stor och påkostad och är en av få kyrkor i Östergötland som under medeltiden uppfördes helt av tegel. Kyrkan helgades åt jungfru Maria – Vår Fru – och lades vid stadens stora torg. Dess uppförande har satts i samband med de tyska köpmän som inflyttade till Skänninge vid den här tiden.
Flera tyska stadsbor donerade ansenliga summor till Vårfrukyrkan och många fick också sin gravplats där. I kyrkans golv, som är av kalksten, finns ett stort antal gravhällar. Flertalet av gravhällarna i kyrkans mittgång och kor härstammar från 1600- och 1700-talen, men det finns även några medeltida gravhällar bevarade. Vissa av gravarna var förr omgivna av ett skrank av trä eller smide. De flesta stenarna har blivit omplacerade vid senare tiders restaureringar, framför allt vid den stora renoveringen 1874-76.
Under 1600-talet tillkom även altartavlan, som är målad 1631 av Per Brahe d:y hovmålare Johan Werner d:ä, och består av en något förenklad kopia av Marten van Heemskerks stora altartavla från omkring 1540 i Linköpings domkyrka. Sannolikt försågs kyrkan ursprungligen med en sakristia på nordsidan. Samtidigt eller senare tillbyggdes även ett kapell och vapenhus intill sakristian. Ett vapenhus av okänd ålder har även funnits i söder.
År 1718 drabbades kyrkan av en förödande brand, då taket och tornspiran skadades. När taket återuppbyggdes fick det säteritakets form, d v s ett tak i två fall med ett lodrätt väggparti mellan de två fallen, och den tidigare spånbeklädnaden ersattes med plåt. Idag är det belagt med kopparplåt. Mittskeppets kryssvalv ersattes av ett provisoriskt trätak. Tornavslutningen förändrades ett flertal gånger efter branden. År 1776 uppförde byggmästaren M O Beurling den nuvarande tornhuven efter förebild av det intilliggande rådhuset, som uppförts 1770 efter ritningar av arkitekt Carl Fredrik Adelcrantz. Under 1770-talet försågs även kyrkan med en ny orgel, tillverkad av orgelbyggaren Lars Wahlberg i Kalmar.
Altartavla tillkom under 1600-talet, som är målad 1631 av hovmålare Johan Werner d:ä, och är en något förenklad kopia av Marten van Heemskerks stora altartavla från omkring 1540 i Linköpings domkyrka.
Dopfunt En funt av gotländs kalksten från omkring 1300. En dopfunt i röd borghamnskalksten från 1951 och ritad av Erik Abrahamsson, Göteborg.
Relief förställande Sankta Ingrid snidan av konstnären Berndt Dahlqvist Skänninge efter en förlaga troligen från 1600-talet. Text i reliefen: Pro Gloria S:ta Ingrid in Angelorum curia
Skänninge stadsvapen har en bild av Jungfru Maria – Vår Fru som Vårfrukyrkan är uppkallad efter
Adress: Vårfrukyrkan, Skänninge
Beställare: Fredrik Åstrand Folkungabygdens Pastorat
Byggår: 1306
Tidsperiod: Sommaren 2018
