Vårfrukyrkan, Skänninge

Projektbeskrivning

På Vårfrukyrkan med anor från 1200-talet får man gå varsamt fram. Vi fick det stora förtroendet att restaurera och se över Vårfrukyrkan invändigt samt utvändigt. Det har funnits problem runt kyrksalens väggar att salter sugits upp och vittrat sönder putsen. Efter att dränering har gjorts fick vi förtroendet att återskapa kyrksalens puts. Vi använde oss av ett flyttbart tält med utsug för att skydda salens alla inventarier mot dam. Etappvist och i samråd med antikvarie, dokumenterades varsam nedknackning av putsen från golv och två meter upp. Ny puts av offerputs. Offerputs som är en mer öppen puts och tillåter fukt och salter att tränga ut. Utvändigt översyn runt hela kyrkan från kranbil. Arbete på höga delar som torn och gavel utfördes från kranbil. Skeppets sidor etappvis från ställning. Putsade lister högst upp på tornet södra och västra sida var i mycket dåligt skick med risk för ras och knackades ned. En generell uppfräschning av tegel och fogar gjordes där det behövdes. Alla putsade fält på kyrkan fick ny puts. Lister runt kyrkans skepp knackades ned och fick ny puts. Fönster under klockan på tornets västra sida restaurerades. Tack till Kranförare, Joel Berg för gott samarbete!

Historia

Redan tidigare fanns den stora Allhelgonakyrkan i Skänninge, men när tyska hantverkare kom till staden i slutet av 1200-talet byggde de efter tyskt mönster en egen kyrka med stadskaraktär vid stadens torg, bara ett stenkast från den gamla. Den invigdes år 1306, helgad åt jungfru Maria och kallades därför Vårfrukyrkan. Svenskarna i Skänninge kallade den ”Garpekyrkan”. Garpe var under medeltiden nämligen en vanlig beteckning på tyskar. Kyrkan fick ett vapenhus på södra sidan, och i norr sakristiakapell samt ett vapenhus, senare förvandlat till förvaringsutrymme. I det inre har man hittat tidiga målningar, delvis direkt på teglet. Dessa kalkades över mot slutet av medeltiden och ersattes av andra målningar i svart, gult och rött. Till följd av Vadstenas uppblomstring under 1400-talet började en tillbakagång för Skänninge. Ett par eldsvådor, en under 1440-taletoch en år 1466, då också Vårfrukyrkan drabbades, bidrog till att påskynda nedgången. År 1543 drog Gustav Vasa in stadsprivilegierna och skrev till byggmästaren Joakim Bulgrin i Vadstena att han skulle bryta ned kyrkan i Skänninge, om han kunde ha något gagn därav vid slottsbygget. Antagligen syftade han på Allhelgonakyrkan, som tycks ha försvunnit vid denna tid. Under dessa kärva förhållanden fick skänningeborna svårt att vidmakthålla Vårfrukyrkan. När Johan III 1568 kommit till makten återfick Skänninge 1570 sina stadsprivilegier, varefter det började bli ljusare tider igen. Kyrkan fick ett vapenhus på södra sidan, och i norr sakristiakapell samt ett vapenhus, senare förvandlat till förvaringsutrymme. I det inre har man hittat tidiga målningar, delvis direkt på teglet. Dessa kalkades över mot slutet av medeltiden och ersattes av andra målningar i svart, gult och rött. Läs mer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A5rfrukyrkan,_Sk%C3%A4nninge

Adress: Vårfrukyrkan, Skänninge

Beställare: Fredrik Åstrand Folkungabygdens Pastorat

Byggår: 1306

Tidsperiod: Sommaren 2018